Alexander Graham Bell blev tilldelad det första patentet för en telefon 1876. Det dröjde inte många år innan det fanns diverse förslag på hur en trådlös telefon skulle se ut. Till en början var det dock i mångt och mycket science fiction. Då de teknologiska förutsättningarna för trådlös telefoni ännu inte existerade visste ingen hur det till slut skulle se ut. Om Alexander Graham Bell skulle ha fått se en smartphone skulle han nog inte tro sina ögon. Dagens mobila telefoner är oerhört teknologiskt avancerade men det betyder inte att vi har nått någon form av platå utan det här är bara början.
Mot slutet av 1910-talet började man i Tyskland att utveckla teknologi för att förse en tågvagn med anslutning till det vanliga telefonnätet. Redan 1926 implementerades teknologin i första klass på linjen mellan Berlin och Hamburg. Under Andra Världskriget började flera länder använda handhållna radiotranscievers, som på många sätt liknar en mobiltelefon, för att kommunicera med varandra. Senare under 1940-talet började teknologi för att ringa och ta emot samtal i sin bil att utvecklas. De tidiga varianterna var dock väldigt stora, klumpiga och behövde stora mängder energi och dessutom kunde nätet bara hantera ett tämligen litet antal samtal samtidigt.
Cellnätverket
Ett stort genombrott för utveckling av den mobila telefonin var det så kallade Cellnätverket. Det betyder att istället för att ha en central mobilmast som täcker ett stort område placerar man istället ut mindre master som var och en täcker en mindre hexagonal cell. Problemet med en enda stor mobilmast är att varje mast bara har ett visst antal tillgängliga frekvenser. I ett cellnätverk däremot kan cellerna “låna ut” sina oanvända frekvenser till varandra och kan därigenom hantera ett mycket större antal samtal. Det stora hindret för det cellulära nätverket var övergången från en cell till en annan, men det överbyggdes genom automatiska switchar.
1G
I början av 1980-talet började det dyka upp ett antal kommersiellt tillgängliga automatiska mobila nätverk. Ett av de mest framgångsrika var NMT (Nordisk Mobiltelefoni). NMT lanserades i Sverige och Norge i oktober 1981, men kom till slut att användas även i stora delar av östra Europa och i västra Asien. De första NMT-telefonerna var monterade i bagageluckan på en bil och var kopplade till en konsol på instrumentbrädan. De första “portabla” NMT-telefonerna var tunga och batteritiden var ett ständigt orosmoment. En fördel NMT hade var att masterna hade stor räckvidd. Därför finns det i Ryssland fortfarande ett fungerande NMT-nätverk i Arkhangelsk och Perm.
2G
Den andra generationens mobilnätverk utvecklades för att ersätta tidigare 1G-nätverk. Till skillnad från 1G kunde man med 2G skicka sms och mms. Dessutom så hade mobiltäckningen förbättrats. Poängen med uppgraderingen till 2G var att man skulle implementera ett säkert sätt att kommunicera på. De mest betydelsefulla förändringarna var att man bland annat kunde ha telefonkonferenser, parkera samtal och ringa till utlandet. Utöver det så hade man nu implementerat ett sätt att hålla koll på användandet av nätverket, vilket bidrog till att man kunde bli fakturerad. Än idag använder vi fortfarande många av de funktioner som kom med uppgraderingen till 2G.
3G
Den tredje generationens mobilnätverk introducerades i början av 2000-talet men kom inte att användas i större grad förrän senare. Detta på grund av att 3G nätverket krävde en annan frekvens än 2G nätverket. Förutom att man nu kunde surfa på nätet med sin mobil, så kunde man bland annat använda GPS. Uppgraderingen hade en väldigt stor betydelse för mobiltelefonens historia eftersom det började utvecklas smartphones med större skärmar vilket ansågs underlätta när man skulle surfa på mobilanpassade hemsidor. Dessutom hade man möjlighet att bestämma om man ville ha kontantkort eller abonnemang. I dagsläget används 3G fortfarande men det finns även 4G.